Psalms 39
1 For the Chief Musician. For Jeduthun. A Psalm by David. I said, “I will watch my ways, so that I do not sin with my tongue. I will keep my mouth with a bridle while the wicked is before me.”
En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun. Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.
2 I was mute with silence. I held my peace, even from good. My sorrow was stirred.
Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.
3 My heart was hot within me. While I meditated, the fire burned. I spoke with my tongue:
Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.
4 “LORD, show me my end, what is the measure of my days. Let me know how frail I am.
Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.
5 Behold, you have made my days hand widths. My lifetime is as nothing before you. Surely every man stands as a breath.” (Selah)
Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. (Sela)
6 “Surely every man walks like a shadow. Surely they busy themselves in vain. He heaps up, and does not know who shall gather.
De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.
7 Now, Lord, what do I wait for? My hope is in you.
Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.
8 Deliver me from all my transgressions. Do not make me the reproach of the foolish.
Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.
9 I was mute. I did not open my mouth, because you did it.
Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.
10 Remove your scourge away from me. I am overcome by the blow of your hand.
Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.
11 When you rebuke and correct man for iniquity, you consume his wealth like a moth. Surely every man is but a breath.” (Selah)
När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. (Sela)
12 “Hear my prayer, LORD, and give ear to my cry. Do not be silent at my tears. For I am a stranger with you, a foreigner, as all my fathers were.
Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder.
13 Oh spare me, that I may recover strength, before I go away and exist no more.”
Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.
