Spreuken 1
1 De spreuken van Salomo, den zoon van David, den koning van Israel,
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 Om wijsheid en tucht te weten; om te verstaan redenen des verstands;
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 Om aan te nemen onderwijs van goed verstand, gerechtigheid, en recht, en billijkheden;
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 Om den slechten kloekzinnigheid te geven, den jongeling wetenschap en bedachtzaamheid.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Die wijs is, zal horen, en zal in lere toenemen; en die verstandig is, zal wijzen raad bekomen.
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Om te verstaan een spreuk en de uitlegging, de woorden der wijzen en hun raadselen.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 De vrees des HEEREN is het beginsel der wetenschap; de dwazen verachten wijsheid en tucht.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Mijn zoon! hoor de tucht uws vaders, en verlaat de leer uwer moeder niet;
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Want zij zullen uw hoofd een aangenaam toevoegsel zijn, en ketenen aan uw hals.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Mijn zoon! indien de zondaars u aanlokken, bewillig niet;
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Indien zij zeggen: Ga met ons, laat ons loeren op bloed, ons versteken tegen den onschuldige, zonder oorzaak;
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 Laat ons hen levend verslinden, als het graf; ja, geheel en al, gelijk die in den kuil nederdalen; (Sheol h7585)
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 Alle kostelijk goed zullen wij vinden, onze huizen zullen wij met roof vullen.
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 Gij zult uw lot midden onder ons werpen; wij zullen allen een buidel hebben.
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 Mijn zoon! wandel niet met hen op den weg; weer uw voet van hun pad.
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 Want hun voeten lopen ten boze; en zij haasten zich om bloed te storten.
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Zekerlijk, het net wordt tevergeefs gespreid voor de ogen van allerlei gevogelte;
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 En deze loeren op hun eigen bloed, en versteken zich tegen hun zielen.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Zo zijn de paden van een iegelijk, die gierigheid pleegt; zij zal de ziel van haar meester vangen.
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 De opperste Wijsheid roept overluid daar buiten; Zij verheft haar stem op de straten.
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 Zij roept in het voorste der woelingen; aan de deuren der poorten spreekt Zij Haar redenen in de stad;
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 Gij slechten! hoe lang zult gij de slechtigheid beminnen, en de spotters voor zich de spotternij begeren, en de zotten wetenschap haten?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Keert u tot Mijn bestraffing; ziet, Ik zal Mijn Geest ulieden overvloediglijk uitstorten; Ik zal Mijn woorden u bekend maken.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Dewijl Ik geroepen heb, en gijlieden geweigerd hebt; Mijn hand uitgestrekt heb, en er niemand was, die opmerkte;
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 En gij al Mijn raad verworpen, en Mijn bestraffing niet gewild hebt;
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 Zo zal Ik ook in ulieder verderf lachen; Ik zal spotten, wanneer uw vreze komt.
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 Wanneer uw vreze komt gelijk een verwoesting, en uw verderf aankomt als een wervelwind; wanneer u benauwdheid en angst overkomt;
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Dan zullen zij tot Mij roepen, maar Ik zal niet antwoorden; zij zullen Mij vroeg zoeken, maar zullen Mij niet vinden;
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Daarom, dat zij de wetenschap gehaat hebben, en de vreze des HEEREN niet hebben verkoren.
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 Zij hebben in Mijn raad niet bewilligd; al Mijn bestraffingen hebben zij versmaad;
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 Zo zullen zij eten van de vrucht van hun weg, en zich verzadigen met hun raadslagen.
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Want de afkering der slechten zal hen doden, en de voorspoed der zotten zal hen verderven.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Maar die naar Mij hoort, zal zeker wonen, en hij zal gerust zijn van de vreze des kwaads.
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
