Psalmen 83
1 Een lied, een psalm van Asaf. O God! zwijg niet, houd U niet als doof, en zijt niet stil, o God!
En sång, en psalm av Asaf.
2 Want zie, Uw vijanden maken getier, en Uw haters steken het hoofd op.
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Zij maken listiglijk een heimelijken aanslag tegen Uw volk, en beraadslagen zich tegen Uw verborgenen.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Zij hebben gezegd: Komt, en laat ons hen uitroeien, dat zij geen volk meer zijn; dat aan den naam Israels niet meer gedacht worde.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 Want zij hebben in het hart te zamen geraadslaagd; tegen U hebben zij een verbond gemaakt;
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 De tenten van Edom en der Ismaelieten, Moab en de Hagarenen;
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Gebal, en Ammon, en Amalek, Palestina met de inwoners van Tyrus.
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Ook heeft zich Assur bij hen gevoegd; zij zijn den kinderen van Lot tot een arm geweest. (Sela)
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Doe hun als Midian, als Sisera, als Jabin aan de beek Kison;
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 Die verdelgd zijn te Endor; zij zijn geworden tot drek der aarde.
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Maak hen en hun prinsen als Oreb en als Zeeb, en al hun vorsten als Zebah en als Zalmuna;
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Die zeiden: Laat ons de schone woningen Gods voor ons in erfelijke bezitting nemen.
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 Mijn God! maak hen als een wervel, als stoppelen voor den wind.
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Gelijk het vuur een woud verbrandt, en gelijk de vlam de bergen aansteekt;
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 Vervolg hen alzo met Uw onweder, en verschrik hen met Uw draaiwind.
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Maak hun aangezicht vol schande, opdat zij, o HEERE! Uw Naam zoeken.
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Laat hen beschaamd en verschrikt wezen tot in eeuwigheid, en laat hen schaamrood worden, en omkomen;
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Opdat zij weten, dat Gij alleen met Uw Naam zijt de HEERE, de Allerhoogste over de ganse aarde.
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
