Psalmen 94

1 Jahweh, wrekende God, God der wrake, treed op;

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Verhef U, Rechter der aarde, Vergeld de trotsen wat ze verdienen!

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Hoelang nog zullen de zondaars, o Jahweh, Hoelang nog zullen de boosdoeners juichen?

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Al die booswichten pochen en snoeven, En een hoge toon slaan ze aan!

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Jahweh, ze vertrappen uw volk, En verdrukken uw erfdeel;

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 Ze doden weduwen en wezen, Vermoorden die bij ons kwamen wonen.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 En dan zeggen ze nog: Jahweh ziet het niet eens, De God van Jakob merkt het niet!

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Domme kudde, word toch verstandig; Gij dwazen, wanneer wordt gij wijs?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Zou Hij het niet horen, die het oor heeft geplant, Niet zien, die het oog heeft geschapen;

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Zou Hij, die de volkeren tuchtigt, niet straffen, Onwetend zijn, die den mens onderricht?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 Neen, Jahweh kent de gedachten der mensen, Hij weet, dat het hersenschimmen zijn.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Jahweh, gelukkig de man, dien Gij onderricht, En dien Gij leert uit uw wet:

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 Hoe hij gelaten moet zijn in dagen van rampspoed, Totdat voor den boze het graf is gedolven;

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 Hoe Jahweh zijn volk niet verstoot, En nooit zijn erfdeel verlaat;

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 Hoe de brave zijn recht weer verkrijgt, Alle oprechten van hart weer geluk!

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Wie anders neemt het voor mij tegen de boosdoeners op, Wie staat mij tegen de booswichten bij?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Wanneer Jahweh mij niet te hulp was gekomen, Dan lag ik misschien al lang in het graf.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Maar als ik denk: nú wankelt mijn voet, Dan steunt mij uw goedheid, o Jahweh;

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 En wanneer zware zorgen mij innerlijk drukken, Dan verkwikt uw vertroosting mijn ziel.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Zoudt Gij iets gemeen hebben met de zetel van onrecht, Die onheil sticht op gezag van de wet;

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Met hen, die het leven der braven belagen, En onschuldig bloed durven straffen?

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Neen, voor mij is Jahweh een toevlucht, Mijn God een veilige Rots;

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Maar hùn vergeldt Hij hun onrecht, En vernielt ze om hun boosheid: Jahweh, onze God!

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.