< Psalmen 77 >
1 Voor muziekbegeleiding; voor Jedoetoen. Een psalm van Asaf. Luide roep ik tot Jahweh; Luide tot God, opdat Hij mij hore!
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 Overdag zoek ik in mijn benauwdheid den Heer, ‘s Nachts strekken mijn handen zich uit, onvermoeid.
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 Mijn ziel weigert troost: denk ik aan God, ik moet kreunen; Peins ik na, mijn geest is verslagen.
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Ik kan mijn ogen niet sluiten, En van onrust niet spreken.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Ik denk aan de oude dagen terug, En herinner me weer de vroegere jaren;
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 Ik lig er ‘s nachts over te peinzen, Te klagen, en in mijn gedachten te tobben.
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Zou de Heer dan voor altijd verstoten, En nooit genadig meer zijn;
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Zou zijn liefde voorgoed zijn verdwenen, Zijn belofte verbroken, die Hij deed van geslacht tot geslacht;
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Zou God zijn vergeten, Zich te ontfermen, Of in zijn toorn zijn hart hebben gesloten?
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 Maar ik sprak: Neen, dìt werp ik ver van mij af, Dat de hand van den Allerhoogste veranderd zou zijn!
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Ik dacht dus aan uw daden, o Jahweh, Dacht terug aan uw vroegere wonderen;
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 Peinsde over al uw werken, Overwoog, wat door U is verricht.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Ja, uw weg was heilig, o God; Welke God was ontzaglijk als Jahweh!
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Gij waart de God, die wonderen wrochtte, En uw macht aan de heidenen toonde!
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Gij hebt door uw arm uw volk verlost, De zonen van Jakob en Josef!
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 De wateren zagen U, o God, De wateren zagen U en beefden, Zelfs de zeeën begonnen te rillen;
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 De wolken goten stromen neer, Het zwerk daverde en dreunde, Langs alle kant vlogen uw schichten rond.
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 Uw donder kraakte en rolde, Uw bliksems verlichtten de wereld, De aarde rilde en beefde!
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 Uw weg liep midden door de zee, Uw pad door onstuimige wateren; Toch bleven uw sporen onzichtbaar!
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Zo hebt Gij uw volk als schapen geleid, Door de hand van Moses en Aäron!
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.