Psalmen 34
1 Van David, toen hij zich voor Abimé als een krankzinnige had aangesteld, door hem was weggejaagd, en was heengegaan. Altijd wil ik Jahweh prijzen, Steeds trilt zijn lofzang in mijn mond.
Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
2 Mijn ziel zal roemen in Jahweh; Bedrukten zullen het horen, en juichen.
Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
3 Verheerlijkt Jahweh met mij, Laat ons te zamen zijn Naam verheffen:
Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
4 Ik heb Jahweh gesmeekt; Hij heeft mij verhoord, En mij van al mijn angsten bevrijd.
Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
5 Ziet naar Hem op, dan straalt gij van vreugde, En uw gelaat zal niet blozen van schaamte.
De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
6 Hier is een rampzalige, die om hulp heeft geroepen: Jahweh heeft hem gehoord, en van al zijn ellende verlost.
Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
7 De engel van Jahweh slaat zijn legerplaats op Rond die Hem vrezen, om ze te redden!
HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
8 Smaakt en beseft dan de goedheid van Jahweh; Gelukkig de man, die zijn hoop op Hem stelt.
Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
9 Vreest Jahweh, zijn vromen, Want die Hem duchten, ontbreekt het aan niets;
Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
10 Rijken kunnen verarmen en hongeren, Die Jahweh zoekt, komt niets te kort.
Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
11 Komt nu, kinderen, en luistert naar mij! Ik leer u, hoe men Jahweh moet vrezen,
Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
12 En wie het is, die van het leven geniet, Lengte van dagen zich wenst, om het goede te zien:
Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
13 Bewaar uw tong voor het kwaad, En uw lippen voor leugen;
Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
14 Vlucht het kwaad, doe enkel wat goed is; Zoek de vrede, en jaag hem na!
Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
15 De ogen van Jahweh zijn op de vromen gericht, Zijn oren naar hun smeken gekeerd;
HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
16 Maar Jahweh’s aanschijn blikt grimmig tegen de bozen, Om hun gedachtenis van de aarde te delgen.
Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
17 De vromen roepen, en Jahweh verhoort hen, En verlost ze van al hun ellende;
När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
18 Gebroken harten blijft Jahweh nabij, Vermorzelde zielen komt Hij te hulp.
HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
19 Hoe talrijk de rampen van den rechtvaardige ook zijn, Jahweh redt hem er uit;
Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
20 Jahweh is voor al zijn beenderen bezorgd, Niet één daarvan wordt gebroken.
Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
21 De zonde brengt den boze de dood, En wie den rechtvaardige haat, moet het boeten.
Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
22 Maar zijn dienaars spaart Jahweh het leven; Wie tot Hem vlucht, zal het nimmer berouwen.
Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.
