Psalmen 22

1 Voor muziekbegeleiding; wijze: De hinde van de dageraad. Een psalm van David. Mijn God, mijn God, zie op mij neer; Waarom hebt Gij mij verlaten? Waarom houdt Gij U ver van mijn hulp, Ver van mijn jammerklachten, mijn God?

För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

2 Ik roep overdag, Gij antwoordt niet; Des nachts, maar ik vind geen rust.

Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

3 Toch troont Gij in het heiligdom, Gij, Israëls hoop!

Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

4 Op U hebben onze vaderen vertrouwd, Op U zich verlaten, Gij hebt ze verlost;

På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

5 Tot U geroepen, ze werden gered, Op U gerekend, ze zijn niet beschaamd.

Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

6 Doch ik ben maar een worm en geen mens, Door de wereld bespot, veracht door het volk;

Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

7 Al die mij zien, lachen mij uit, Grijnzen, en schudden meewarig het hoofd:

Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

8 "Hij heeft op Jahweh vertrouwd. Laat Die hem nu helpen, En hem verlossen, wanneer Hij hem liefheeft!"

"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."

9 Ja, Gij zijt het, die mij uit de schoot hebt genomen, Die mij veilig deedt rusten aan de borst mijner moeder;

Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

10 Bij mijn geboorte werd ik op uw knieën gelegd, Gij zijt mijn God van de moederschoot af.

På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

11 Blijf dus niet verre van mij, Want de nood is nabij, en er is niemand die helpt!

Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

12 Bonkige stieren staan om mij heen, Buffels van Basjan omsingelen mij;

Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

13 Ze sperren hun muil naar mij open Als verscheurende, brullende leeuwen.

Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

14 Als water ben ik uitgegoten, Al mijn beenderen zijn ontwricht; Mijn hart is als was, Smelt weg in mijn borst.

Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

15 Mijn keel is droog als een scherf, Mijn tong kleeft aan mijn gehemelte vast; En in het stof van de dood Strekt Gij mij neer.

Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

16 Dan komen honden om mij heen, Een bende boosdoeners houdt mij omlegerd; Ze doorboren mijn handen en voeten,

Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

17 Al mijn beenderen kan ik tellen. Ze werpen begerige blikken, En gluren mij aan;

Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

18 Verdelen mijn kleren onder elkander, En loten om mijn gewaad.

De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

19 O Jahweh, blijf toch niet in de verte; Mijn Sterkte, snel mij te hulp!

Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

20 Bescherm mijn leven tegen het zwaard, Het enige, dat mij nog rest, tegen de honden;

Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

21 Red mij uit de muil van den leeuw, Mij arme, van de hoornen der buffels.

Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22 Dan zal ik uw Naam aan mijn broeders verkonden, In de kring der gemeente U prijzen:

Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

23 "Looft Jahweh, gij die Hem vreest, Heel Jakobs geslacht; Brengt Hem ere en siddert voor Hem, Alle kinderen van Israël!"

I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

24 "Want nimmer heeft Hij versmaad of veracht De ellende van den verdrukte; Zijn aanschijn voor hem niet verborgen, Maar hem verhoord, als hij Hem riep!"

Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

25 Dit zal mijn danklied voor U zijn In de grote gemeente! Dan zal ik ook mijn belofte vervullen Aan hen, die Hem vrezen:

Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

26 De armen zullen eten, En worden verzadigd; Die Jahweh zoeken, zullen Hem loven. En hun hart zal eeuwig worden verkwikt.

De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

27 Alle grenzen der aarde zullen het gedenken, En zich tot Jahweh bekeren, Alle stammen der heidenen Hem aanbidden!

Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

28 Want Jahweh komt het koningschap toe, Hij is de Heerser der volken;

Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

29 Hem alleen moeten huldigen alle machten der aarde! Dan buigen zich ook voor Hem neer, die in het stof zijn gezonken, En geen leven meer hebben.

Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

30 Dan zal ook mijn zaad Hem dienen, En van den Heer gaan vertellen aan het volgend geslacht,

Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

31 Zijn goedheid verhalen aan het volk, dat nog geboren moet worden: Dat het Jahweh was, die het volbracht!

Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.