Psalmen 132
1 Een bedevaartslied. Blijf David gedenken, o Jahweh, En alle moeite, die hij zich troostte,
Manst þú, Drottinn, allar þjáningar Davíðs?
2 Omdat hij Jahweh had gezworen, Jakobs Sterke had beloofd:
Hann náði ekki að hvílast, kom ekki dúr á auga.
3 Ik zal mijn woontent niet ingaan, Mijn legerstede niet beklimmen,
Þá kom honum í hug að reisa hús yfir örk þína,
4 Mijn ogen geen slaap gunnen, Mijn wimpers geen sluimer:
musteri fyrir hinn volduga í Ísrael.
5 Voordat ik een plaats heb gevonden voor Jahweh, Voor Jakobs Sterke een woning!
Og hann hét því að svo skyldi verða og sór hátíðlegan eið fyrir Drottni.
6 Zie, wij hoorden, dat zij in Efráta was, Wij vonden haar weer in de velden van Jáar;
Fyrst var örkin í Síló í Efrata og síðan í Jaar.
7 Laat ons naar zijn Woning gaan, En ons voor zijn voetbank werpen!
Nú fær hún stað í musterinu, bústað Guðs hér á jörð. Þar munum við falla fram og tilbiðja hann.
8 Jahweh, trek op naar uw rustplaats, Gij zelf en de ark uwer glorie!
Rís þú upp, Drottinn! Gakktu inn í musteri þitt ásamt örk þinni, tákni máttar þíns!
9 Mogen uw priesters met gerechtigheid worden bekleed, En uw vromen een jubellied zingen!
Við munum íklæða prestana hvítum skrúða, klæðum hreinleikans. Og þjóðin mun hrópa fagnaðaróp!
10 Om wille van David, uw dienaar, Wijs het gebed van uw gezalfde niet af!
Vísaðu Davíð þjóni þínum ekki frá – konunginum sem þú útvaldir handa þjóð þinni.
11 En Jahweh heeft aan David gezworen, Een trouwe Belofte, waarvan Hij niet afwijkt: Van de vrucht van uw schoot Zet Ik er een op uw troon!
Þú lofaðir Davíð því að sonur hans yrði eftirmaður hans, skyldi erfa hásætið. Vissulega munt þú aldrei ganga á bak orða þinna!
12 En zo uw zonen mijn verbond onderhouden, En de vermaningen, die Ik hun gaf, Dan zullen ook hùn zonen voor eeuwig Op uw troon blijven zitten!
Og annað fyrirheit gafstu Davíð líka: Ef afkomendur hans héldu ákvæði sáttmála þíns við þig, þá mundi konungdómurinn haldast í ætt Davíðs að eilífu.
13 Want Jahweh heeft Sion verkoren, En Zich tot woning begeerd!
Ó, Drottinn, þú hefur útvalið Jerúsalem að bústað þínum.
14 "Hij is mijn rustplaats voor eeuwig; Hier wil Ik wonen, want hèm heb Ik verkoren!
„Þetta er hvíldarstaður minn um aldur og ævi, “sagðir þú, „staðurinn sem ég hef þráð.
15 Zijn mondkost zal Ik ruimschoots zegenen, Zijn armen verzadigen met brood;
Borg þessa vil ég blessa og auðga og fátæklingar hennar fá nóg að borða.
16 Zijn priesters zal Ik met heil bekleden. Zijn vromen zullen een jubellied zingen!
Presta hennar mun ég íklæða hjálpræði, og hinir trúuðu er þar búa munu hrópa fagnaðaróp.
17 Hier zal Ik David een Hoorn doen ontspruiten, Een lamp ontsteken voor mijn Gezalfde;
Veldi Davíðs mun aukast, og ég mun gefa honum son, eftirmann í hásæti hans.
18 Zijn vijanden zal Ik met schande bedekken, Mijn kroon zal schitteren op zijn hoofd!"
Ég hyl óvini hans skömm, en á honum skal kóróna hans ljóma.“
