Spreuken 19
1 Beter een arme, die onberispelijk wandelt, Dan een rijke, die verkeerde wegen gaat.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Zonder verstand deugt zelfs de ijver niet; Wie te haastig loopt, doet een misstap.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 Door zijn dwaasheid komt de mens op het verkeerde pad, Maar hij zelf wijt het aan Jahweh!
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Rijkdom maakt vele vrienden, Een arme raakt zijn vrienden kwijt.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Een onbetrouwbaar getuige blijft niet ongestraft; Wie leugens verspreidt, zal niet ontkomen.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Velen dingen naar de gunst van een voorname; Wie geschenken geeft, heeft allen tot vriend.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Als een arme al door zijn broers wordt gehaat, Hoever zullen zijn vrienden zich dan van hem terugtrekken! Wie te veel spreekt, wordt een meester in de boosheid; Wie woorden najaagt, ontkomt niet.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Wie verstand verwerft, heeft zichzelven lief; Wie inzicht bewaart, zal het goede ondervinden.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Een onbetrouwbaar getuige blijft niet ongestraft; Wie leugens verspreidt, zal omkomen.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Weelde staat een dwaas evenmin, Als een knecht het heersen over vorsten.
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Wijsheid maakt den mens lankmoedig; Hij gaat er groot op, een misstap te vergeven.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 Een toornig koning brult als een leeuw, Maar als dauw op het groen is zijn gunst.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Een dwaas kind is een ramp voor zijn vader, Het getwist van een vrouw een gestadig druppelend lek.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Huis en have worden van vader geërfd, Maar een verstandige vrouw komt van Jahweh.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Luiheid verwekt een diepe slaap, Een trage geest moet honger lijden.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Wie de geboden in acht neemt, behoedt zichzelf; Wie niet past op zijn wandel, zal sterven.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Wie goed is voor een arme, leent aan Jahweh; Hij zal hem zijn weldaad vergelden.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tuchtig uw kind, zo lang er nog hoop is; Maar laat u niet vervoeren tot toorn.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Een driftig mens zal moeten boeten; Wilt ge hem helpen, ge maakt het nog erger.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Luister naar raad, en neem vermaning aan, Opdat ge tenslotte wijs moogt zijn.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Vele plannen gaan er om in den mens, Maar het besluit van Jahweh, dàt komt tot stand.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Goedheid strekt den mens tot gewin, Beter arm te zijn dan wreed
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Het ontzag voor Jahweh leidt ten leven; Men rust dan tevreden, niet door rampen bezocht.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Als een luiaard zijn hand in de schotel heeft gestoken, Brengt hij haar nog niet eens naar de mond.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Slaat ge een spotter, dan wordt de onervarene wijs; Vermaant ge een verstandig mens, hij leert er nog uit.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Wie zijn vader mishandelt, zijn moeder verjaagt, Is een kind, dat beschaamt en te schande maakt.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Mijn zoon, houdt ge op, naar vermaning te luisteren, Dan dwaalt ge af van verstandige taal.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Een kwaadwillige getuige spot met het recht, De mond der bozen stort onrecht uit.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Voor de spotters liggen roeden gereed, En slagen voor de rug van de dwazen.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
