Ordsprogene 28
1 Den gudløse flyr, skønt ingen er efter ham; tryg som en Løve er den retfærdige.
Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
2 Ved Voldsmands Brøde opstår Strid, den kvæles af Mand med Forstand.
För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
3 En fattig Tyran, der kuer de ringe, er Regn, der hærger og ej giver Brød.
En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
4 Hvo Loven sviger, roser de gudløse, hvo Loven holder, er på Krigsfod med dem.
De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
5 Ildesindede fatter ej Ret; alt fatter de, som søger HERREN.
Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
6 Hellere en fattig med lydefri Færd end en, som går Krogveje, er han end rig.
Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
7 Forstandig Søn tager Vare på Loven, men Drankeres Fælle gør sin Fader Skam.
Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
8 Hvo Velstand øger ved Åger og Opgæld, samler til en, som er mild mod de ringe.
Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
9 Den, der vender sit Øre fra Loven, endog hans Bøn er en Gru.
Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
10 Leder man retsindige vild på onde Veje, falder man selv i sin Grav; men de lydefri arver Lykke.
Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
11 Rigmand tykkes sig viis, forstandig Småmand gennemskuer ham.
En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
12 Når retfærdige jubler, er Herligheden stor, vinder gudløse frem, skal man lede efter Folk.
När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
13 At dølge sin Synd fører ikke til Held, men bekendes og slippes den, finder man Nåde.
Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
14 Saligt det Menneske, som altid ængstes, men forhærder man sit Hjerte, falder man i Ulykke.
Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
15 En brølende Løve, en grådig Bjørn er en gudløs, som styrer et ringe Folk.
En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
16 Uforstandig Fyrste øver megen Vold, langt Liv får den, der hader Rov.
När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
17 Et Menneske, der tynges af Blodskyld, er på Flugt til sin Grav; man hjælpe ham ikke.
En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
18 Den, som vandrer lydefrit, frelses, men den, som går Krogveje, falder i Graven.
Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
19 Den mættes med brød, som dyrker sin Jord, med Fattigdom den, der jager efter Tomhed.
Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
20 Ærlig Mand velsignes rigt, men Jag efter Rigdom undgår ej Straf.
En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
21 At være partisk er ikke godt, en Mand kan forse sig for en Bid Brød.
Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
22 Misundelig Mand vil i Hast vinde Gods; at Trang kommer over ham, ved han ikke.
Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
23 Den, der revser, får Tak til sidst fremfor den, hvis Tunge er slesk.
Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
24 Stjæle fra Forældre og nægte, at det, er Synd, er at være Fælle med hærgende Mand.
Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
25 Den vindesyge vækker Splid, men den, der stoler på HERREN, kvæges.
En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
26 Den, der stoler på sit Vid, er en Tåbe, men den, der vandrer i Visdom, reddes.
Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
27 Hvo Fattigmand giver, skal intet fattes, men mangefold bandes, hvo Øjnene lukker.
Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
28 Vinder gudløse frem, kryber Folk i Skjul; når de omkommer, bliver de retfærdige mange.
När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
