Job 23
1 Saa tog Job til Orde og svarede:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Ogsaa i Dag er der Trods i min Klage, tungt ligger hans Haand paa mit Suk!
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 Ak, vidste jeg Vej til at finde ham, kunde jeg naa hans Trone!
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 Da vilde jeg udrede Sagen for ham og fylde min Mund med Beviser,
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 vide, hvad Svar han gav mig, skønne, hvad han sagde til mig!
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 Mon han da satte sin Almagt imod mig? Nej, visselig agted han paa mig;
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 da gik en oprigtig i Rette med ham, og jeg bjærged for evigt min Ret.
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 Men gaar jeg mod Øst, da er han der ikke, mod Vest, jeg mærker ej til ham;
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 jeg søger i Nord og ser ham ikke, drejer mod Syd og øjner ham ej.
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 Thi han kender min Vej og min Vandel, som Guld gaar jeg frem af hans Prøve.
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 Min Fod har holdt fast ved hans Spor, hans Vej har jeg fulgt, veg ikke derfra,
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 fra hans Læbers Bud er jeg ikke veget, hans Ord har jeg gemt i mit Bryst.
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 Men han gjorde sit Valg, hvem hindrer ham Han udfører, hvad hans Sjæl attraar.
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 Thi han fuldbyrder, hvad han bestemte, og af sligt har han meget for.
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Derfor forfærdes jeg for ham og gruer ved Tanken om ham.
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 Ja, Gud har nedbrudt mit Mod, forfærdet mig har den Almægtige;
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 thi jeg gaar til i Mørket, mit Aasyn dækkes af Mulm.
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
