Žalmy 95

1 Poďte, zpívejme Hospodinu, prokřikujme skále spasení našeho.

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Předejděme oblíčej jeho s díkčiněním, žalmy prozpěvujme jemu.

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 Nebo Hospodin jest Bůh veliký, a král veliký nade všecky bohy,

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 V jehož rukou základové země, a vrchové hor jeho jsou.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Jehož jest i moře, nebo on je učinil, i země, kterouž ruce jeho sformovaly.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Poďte, sklánějme se, a padněme před ním, klekejme před Hospodinem stvořitelem naším.

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 Onť jest zajisté Bůh náš, a my jsme lid pastvy jeho, a stádo rukou jeho. Dnes uslyšíte-li hlas jeho,

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 Nezatvrzujte srdce svého, jako při popuzení, a v den pokušení na poušti,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 Kdežto pokoušeli mne otcové vaši, zkusiliť jsou mne, a viděli skutky mé.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Za čtyřidceti let měl jsem nesnáz s národem tím, a řekl jsem: Lid tento bloudí srdcem, a nepoznali cest mých.

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 Jimž jsem přisáhl v hněvě svém, že nevejdou v odpočinutí mé.

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.