Žalmy 89
1 Vyučující, složený od Etana Ezrachitského. O milosrdenstvích Hospodinových na věky zpívati budu, od národu do pronárodu zvěstovati budu pravdu tvou ústy svými.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 Nebo jsem řekl: Na věky milosrdenství vzdělávati se bude, na nebi utvrdíš pravdu svou, o nížs řekl:
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 Učinil jsem smlouvu s vyvoleným svým, přisáhl jsem Davidovi služebníku svému,
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 Že až na věky utvrdím símě tvé, a vzdělám od národu do národu trůn tvůj. (Sélah)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Protož oslavují nebesa div tvůj, Hospodine, i pravdu tvou v shromáždění svatých.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 Nebo kdo na nebi přirovnán býti může Hospodinu? Kdo jest podobný Hospodinu mezi syny silných?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 Bůh i v shromáždění svatých strašlivý jest náramně, a hrozný nade všecky vůkol něho.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 Hospodine Bože zástupů, kdo jest jako ty, silný Hospodin? Nebo pravda tvá tobě přístojí všudy vůkol.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Ty panuješ nad dutím moře; když se zdvihají vlny jeho, ty je skrocuješ.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Ty jsi jako raněného potřel Egypt, a silným ramenem svým rozptýlil jsi nepřátely své.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 Tváť jsou nebesa, tvá také i země, okršlek i plnost jeho ty jsi založil.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 Půlnoční i polední strana, kteréž jsi ty stvořil, i Tábor a Hermon o tvém jménu zpívají.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Tvé rámě jest přemocné, silná ruka tvá, a vyvýšená pravice tvá.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 Spravedlnost a soud jsou základem trůnu tvého, milosrdenství a pravda předcházejí tvář tvou.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Blahoslavený lid, kterýž zná zvuk tvůj; tiť, Hospodine, v světle oblíčeje tvého choditi budou.
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 Ve jménu tvém plésati budou každého dne, a v spravedlnosti tvé vyvýší se.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 Nebo sláva síly jejich ty jsi, a z milosti tvé k zvýšení přijde roh náš.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 Nebo štít náš jest Hospodinův, a svatého Izraelského král náš.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Tehdy mluvě u vidění k svatému svému, řekl jsi: Složil jsem pomoc v reku udatném, zvýšil jsem vybraného z lidu.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 Nalezl jsem Davida služebníka svého, olejem svým svatým pomazal jsem ho.
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 A protož budeť s ním stále ruka má, ano i ramenem svým posilovati ho budu.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 Nebudeť ho moci nuziti nepřítel, ani člověk nešlechetný trápiti.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 Nebo potru před tváří jeho protivníky jeho, a ty, kteříž ho nenávidí, porazím.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 Nadto pravda má a milosrdenství mé s ním bude, a ve jménu mém vyvýšen bude roh jeho.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 A vložím na moře ruku jeho, a na řeky pravici jeho.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 On volaje ke mně, dí: Ty jsi otec můj, Bůh silný můj a skála spasení mého.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 Já také za prvorozeného vystavím jej, a za vyššího králů zemských.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 Na věky zachovám jemu milosrdenství své, a smlouva s ním stálá bude.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 Učiním i to, aby na věky trvalo símě jeho, a trůn jeho jako dnové nebes.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Jestliže by pak synové jeho opustili zákon můj, a v soudech mých nechodili,
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 Jestliže by ustanovení mých poškvrnili, a přikázaní mých neostříhali:
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 Tedy navštívím metlou přestoupení jejich, a trestáním nepravost jejich,
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 Ale milosrdenství svého neodejmu od něho, aniž klamati budu proti pravdě své.
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Nepoškvrnímť smlouvy své, a toho, což vyšlo z úst mých, nezměním.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Jednou jsem přisáhl skrze svatost svou, nesklamámť Davidovi,
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 Že símě jeho na věky bude, a trůn jeho jako slunce přede mnou,
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 Jako měsíc utvrzeno bude na věky, a jako svědkové na obloze hodnověrní.
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 Ale ty jsi jej zavrhl a potupil, rozhněvals se na pomazaného svého.
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Zavrhl jsi smlouvu s služebníkem svým, povrhls korunu jeho na zem.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Roztrhal jsi všecky ohrady jeho, a bašty jeho jsi rozválel.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Derou jej všickni, kteříž tudy jdou; jest ku posměchu i sousedům svým.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Vyvýšil jsi pravici protivníků jeho, obveselils všecky nepřátely jeho.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Ztupils i ostří meče jeho, aniž jsi dal jemu, aby ostáti mohl v boji.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Učinils přítrž okrase jeho, a trůn jeho svrhl jsi na zem.
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 Ukrátil jsi dnů mladosti jeho, a hanbous jej přiodíl. (Sélah)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Až dokud, Hospodine? Na věky-liž se skrývati budeš? Tak-liž hořeti bude jako oheň prchlivost tvá?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Rozpomeniž se na mne, jak kratičký jest věk můj. Zdaliž jsi pak nadarmo stvořil všecky syny lidské?
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Kdo z lidí může tak živ býti, aby neokusil smrti? Kdo vytrhne život svůj z hrobu? (Sélah) (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Kdež jsou milosrdenství tvá první, ó Pane? Přísahuť jsi učinil Davidovi, v pravdě své.
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Pamatuj, Pane, na útržky činěné služebníkům tvým, a jak jsem já nosil v lůně svém potupu ode všech nejmocnějších národů,
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 Jak jsou utrhali nepřátelé tvoji, Hospodine, jak jsou utrhali šlepějím pomazaného tvého.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Budiž pochválen Hospodin na věky, Amen i Amen.
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
