Žalmy 55

1 Přednímu kantoru na neginot, vyučující žalm Davidův. Slyš, ó Bože, modlitbu mou, a neskrývej se před prosbou mou.

För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

2 Pozoruj a vyslyš mne, neboť naříkám v úpění svém, a kormoutím se,

Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

3 A to pro křik nepřítele, pro nátisk bezbožníka; neboť sčítají na mne lživé věci, a s vzteklostí se proti mně postavují.

vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

4 Srdce mé bolestí ve mně, a strachové smrti připadli na mne.

Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

5 Bázeň a strach přišel na mne, a hrůza přikvačila mne.

Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

6 I řekl jsem: Ó bych měl křídla jako holubice, zaletěl bych a poodpočinul.

Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

7 Aj, daleko bych se vzdálil, a přebýval bych na poušti. (Sélah)

Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

8 Pospíšil bych ujíti větru prudkému a vichřici.

Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

9 Zkaz je, ó Pane, změť jazyk jejich, neboť jsem spatřil bezpráví a rozbroj v městě.

Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

10 Dnem i nocí ty věci je obkličují po zdech jeho, a v prostředku jeho jest nepravost a převrácenost.

Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

11 Těžkosti jsou u prostřed něho, aniž vychází chytrost a lest z ulic jeho.

ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

12 Nebo ne nějaký nepřítel útržky mi činil, sic jinak snesl bych to; ani ten, kdož mne nenávidí, pozdvihl se proti mně, nebo skryl bych se před ním:

Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

13 Ale ty, člověče mně rovný, vůdce můj a domácí můj;

Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

14 Ješto jsme spolu mile tajné rady držívali, a do domu Božího společně chodívali.

du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

15 Ó by je smrt náhle přikvačila, tak aby za živa sstoupiti musili do pekla; nebo jest nešlechetnost v příbytcích jejich a u prostřed nich. (Sheol h7585)

Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

16 Já pak k Bohu volati budu, a Hospodin vysvobodí mne.

Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

17 U večer, i ráno, též o poledni modliti se, a nezbedně volati budu, až i vyslyší hlas můj.

Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

18 Vykoupíť duši mou, tak aby v pokoji byla před válkou proti mně; nebo veliké množství bylo jich při mně.

Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

19 Vyslyšíť Bůh silný, a je ssouží, (neboť sedí od věčnosti, (Sélah) proto že nenapravují, aniž se bojí Boha.

Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

20 Vztáhl ruce své na ty, kteříž s ním pokoj měli, a zrušil smlouvu svou.

Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

21 Libější než máslo byla slova úst jeho, ale v srdci boj; měkčejší nad olej řeči jeho, a však byly jako mečové.

Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

22 Uvrz na Hospodina břímě své, a onť opatrovati tě bude, aniž dopustí, aby na věky pohnut byl spravedlivý.

Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

23 Ale onyno, ty Bože, svedeš do jámy zatracení; lidé zajisté vražedlní a lstiví nedojdou polovice dnů svých, já pak v tebe doufati budu.

Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.