Žalmy 104
1 Dobrořeč duše má Hospodinu. Hospodine Bože můj, velmi jsi veliký, velebnost a krásu jsi oblékl.
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Přioděls se světlem jako rouchem, roztáhls nebesa jako kortýnu.
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 Kterýž sklenul na vodách paláce své, kterýž užívá hustých oblaků místo vozů, a vznáší se na peří větrovém.
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Kterýž činí posly své duchy, služebníky své oheň plápolající.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Založil zemi na sloupích jejich, tak že se nepohne na věky věků.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Propastí jako rouchem byl jsi ji přioděl, i nad horami stály vody.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 K žehrání tvému rozběhly se, před hřmotem hromu tvého pospíšily,
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 (Vystoupily hory, snížilo se údolí), na místo, kteréž jsi jim založil.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Meze jsi položil, aby jich nepřestupovaly, ani se navracovaly k přikrývání země.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Kterýž vypouštíš potoky přes údolé, aby tekli mezi horami,
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 A nápoj dávali všechněm živočichům polním. Tuť uhašují oslové divocí žízeň svou.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Při nich hnízdí se ptactvo nebeské, a z prostřed ratolestí hlas svůj vydává.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Kterýž svlažuješ hory z výsostí svých, aby ovocem činů tvých sytila se země.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Dáváš, aby rostla tráva dobytku, a bylina ku potřebě člověku, abys tak vyvodil chléb z země,
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 A víno, jenž obveseluje srdce člověka. Èiní, aby se stkvěla tvář od oleje, ano i pokrmem zdržuje život lidský.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 Nasyceno bývá i dříví Hospodinovo, cedrové Libánští, kteréž štípil.
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Na nichž se ptáci hnízdí, i čáp příbytek svůj má na jedlí.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Hory vysoké jsou kamsíků, skály útočiště králíků.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Učinil měsíc k jistým časům, a slunce zná západ svůj.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Uvodíš tmu, a bývá noc, v níž vybíhají všickni živočichové lesní:
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Lvíčata řvoucí po loupeži, aby hledali od Boha silného pokrmu svého.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Když slunce vychází, zase shromažďují se, a v doupatech svých se ukládají.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Èlověk vychází ku práci své, a k dílu svému až do večera.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Jak mnozí a velicí jsou skutkové tvoji, Hospodine! Všeckys je moudře učinil, plná jest země bohatství tvého.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 V moři pak velikém a přeširokém, tamť jsou hmyzové nesčíslní, a živočichové malí i velicí.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Tuť bárky přecházejí i velryb, kteréhož jsi stvořil, aby v něm hrál.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Všecko to na tě očekává, abys jim dával pokrm časem svým.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Když jim dáváš, sbírají; když otvíráš ruku svou, nasyceni bývají dobrými věcmi.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Když skrýváš tvář svou, rmoutí se; když odjímáš ducha jejich, hynou, a v prach svůj se navracejí.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Vysíláš ducha svého, a zase stvořeni bývají, a obnovuješ tvář země.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Budiž sláva Hospodinova na věky, rozveselujž se Hospodin v skutcích svých.
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 On když pohledí na zemi, anať se třese; když se dotkne hor, anť se kouří.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Zpívati budu Hospodinu, dokudž jsem živ; žalmy Bohu svému zpívati budu, pokudž mne stává.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Libé bude přemyšlování mé o něm, jáť rozveselím se v Hospodinu.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Ó by hříšníci vyhynuli z země, a bezbožných aby již nebylo. Dobrořeč duše má Hospodinu. Halelujah.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
