Príslovia 19
1 Lepší jest chudý, jenž chodí v upřímnosti své, nežli převrácený ve rtech svých, kterýž jest blázen.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Jistě že bez umění duši není dobře, a kdož jest kvapných noh, hřeší.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 Bláznovství člověka převrací cestu jeho, ačkoli proti Hospodinu zpouzí se srdce jeho.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Statek přidává přátel množství, ale chudý od přítele svého odloučen bývá.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 Svědek falešný nebude bez pomsty, a kdož mluví lež, neuteče.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Mnozí pokoří se před knížetem, a každý jest přítel muži štědrému.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 Všickni bratří chudého v nenávisti jej mají; čím více přátelé jeho vzdalují se od něho! Když volá za nimi, není jich.
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 Ten, kdož miluje duši svou, nabývá moudrosti, a ostříhá opatrnosti, aby nalezl dobré.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 Svědek falešný nebude bez pomsty, a kdož mluví lež, zahyne.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Nesluší na blázna rozkoš, a ovšem, aby služebník nad knížaty panoval.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 Rozum člověka zdržuje hněv jeho, a čest jeho jest prominouti provinění.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 Prchlivost královská jako řvání mladého lva jest, a ochotnost jeho jako rosa na bylinu.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 Trápení otci svému jest syn bláznivý, a ustavičné kapání žena svárlivá.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 Dům a statek jest po rodičích, ale od Hospodina manželka rozumná.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Lenost přivodí tvrdý sen, a duše váhavá lačněti bude.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 Ten, kdož ostříhá přikázaní, ostříhá duše své; ale kdož pohrdá cestami svými, zahyne.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 Kdo uděluje chudému, půjčuje Hospodinu, a onť za dobrodiní jeho odplatí jemu.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Tresci syna svého, dokudž jest o něm naděje, a k zahynutí jeho neodpouštěj jemu duše tvá.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 Veliký hněv ukazuj, odpouštěje trestání, proto že poněvadž odpouštíš, potom více trestati budeš.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Poslouchej rady, a přijímej kázeň, abys vždy někdy moudrý byl.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 Mnozí úmyslové jsou v srdci člověka, ale uložení Hospodinovo toť ostojí.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 Žádaná věc člověku jest dobře činiti jiným, ale počestnější jest chudý než muž lživý.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 Bázeň Hospodinova k životu. Takový jsa nasycen, bydlí, aniž neštěstím navštíven bývá.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 Lenivý schovává ruku svou za ňadra, ani k ústům svým jí nevztáhne.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 Ubí posměvače, ať se hlupec dovtípí; a potresci rozumného, ať porozumí umění.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 Syn, kterýž hanbu a lehkost činí, hubí otce, a zahání matku.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Přestaň, synu můj, poslouchati učení, kteréž od řečí rozumných odvozuje.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 Svědek nešlechetný posmívá se soudu, a ústa bezbožných přikrývají nepravost.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Nebo na posměvače hotoví jsou nálezové, a rány na hřbet bláznů.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
