耶利米哀歌 5
1 上主，求你眷念我們的遭遇，垂顧憐視我們受的恥辱。
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 我們的產業，轉入外人手中；我們的房舍，歸屬了異邦人。
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 我們自己變成了無父的孤兒，我們的母親好像寡婦一樣。
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 我們自己的水，必須用錢買來喝；我們自己的木柴，需要用款換來。
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 重軛加在我們的頸項上，受人折磨迫害；我們困憊疲乏，不得安息。
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 我們向埃及伸手，向亞述乞食充餓。
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 我們的祖先犯了罪，已不存在；我們卻要承擔他們的罪債；
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 原是奴隸的人，竟然統治我們，但沒有人解救我們，脫離他們的手。
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 我們面臨曠野刀劍的威脅，該冒性命的危險，纔能得到食糧。
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 我們的皮膚因飢餓而發炎，發熱有如火爐。
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 婦女們在熙雍被人強姦，處女們在猶大遭人奸污。
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 王臣被人縛手吊起，長老的儀容受人凌辱，
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 青年人應該服役推磨，幼童倒在柴捆之下。
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 長老們不再安坐城門口，青年們不再奏樂高歌。
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 我們心中已毫無樂趣，我們的歌舞反而變成悲愁。
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 我們頭上的花冠已經墮地。我們犯罪的人，確是有禍的!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 我們的心神所以徬徨，我們的眼睛所以模糊；
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 因為熙雍山已經荒蕪，狐狸成群出沒其間。
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 上主，至於你，你永遠常存，你的寶座萬世不替。
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 為什麼你常忘記我們﹖為什麼你常拋棄我們﹖
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 上主，求你叫我們歸向你，我們必定回心轉意；求你重整我們的時代，如同往昔一樣。
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 你豈能完全擯棄我們，豈能向我們憤怒到底﹖
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
