Jeremiah 6
1 Vo Benjamin chate, nahindohna diuvin jamun, Jerusalema kon in jamdoh’un! Tekoa mun’a sumkon mutuvin lang, Beth-hakkerem mun’a melchihna ponlap khaidoh un. Ajeh chu sahlam gam’a konin melma thahhattah ahungin, ama chu manthahna nasatah toh ahung kitollut e.
Bärgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stöten i basun i Tekoa, och resen upp ett högt baner ovanför Bet-Hackerem; ty en olycka hotar från norr, med stor förstöring.
2 Vo Jerusalem, kachanu melhoitah nahi. Hijongleh keiman nang kasuhmang ding nahi.
Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion, henne skall jag förgöra.
3 Kelngoi chinghon khopi pam kim’a ponbuh akison bangun, nagalmiten khopi kimvela pansauva nachenkhum diu ahi. Amahon ama deina cheh mun’a panmun akisemdiu ahi.
Herdar skola komma över henne med sina hjordar; de skola slå upp sina tält runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.
4 Amahon asam’un,”galsat din kigongun, sunkim tahleh idelkhum diu ahi.” Atiuve. Ahinlah, ahipoi ageibehseh tai, nisa lhumkon ahin, kho thimding ahitai.
Ja, invigen eder till strid mot henne. "Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till ända! Ack att aftonens skuggor förlängas!
5 Jan tengleh delkhumjo taute. Chuteng leng inpi jouse isuh chimdiu ahi,” atiuve.
Välan, så låt oss draga ditupp om natten och förstöra hennes palatser."
6 Ajeh chu Pakai van Pathen in hitin aseiye: Thingphung ho chu phuhlhuvin lang, galdouna pal sem un. Jerusalem kulpi douna gal-pal sep sanguvin. Hiche khopi hi agilou behseh tauve, talen kamatsah ding ahi,” ati.
Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck
7 Ama nun twisamphunga twi hung putdoh bangin, gitlouna ho athethang jenge. Akhopi sung jouse jong pumhat leh manthahna adimin. Amanu kimavo naleh athohna ho keiman kamu jing e.
Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.
8 Vo Jerusalem, ka gihsalna hi ngaiyin! Achutilouleh keiman nangma ahomkeuva kadalhah ding nahi. Phaten ngaijin, keiman nangma kho-gemsa kasosah’a chuleh mihem koima chennalou gam kasosah ding nahi,” ati.
Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ ej vänder sig ifrån dig, så att jag icke gör dig till en ödemark, till ett obebott land.
9 Pakai Van Pathen in hitin aseiye, Lengpiga atkhompan ahaimila anuseho, avela aphung tilchen’a ahung lokhom soh kit banga, Israelte amoh chengse jong chu avela kichomdoh soh kitdiu ahi, ati.
Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, likasom på ett vinträd, skall man hålla på kvarlevan av Israel. Räck ut din hand åter och åter, såsom när man plockar av druvor från rankorna.
10 Keiman koi kom’a gihsalna thu kaseiya, Chuleh koiham kathusei ngaiding? Abil u abonin akisingtan, amahon kho ajatapouve. Amahon Pakai thusei adouvun, chuleh Pakai thu ajuipouve.
Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill.
11 Hitijeh chun Pakai lunghanna chu kasunga tun adimtai. Hiche kakhol khol hi kacholtai. “ka lunghanna hi keiman khopi sunga kichem chapangho chunga, khangdong kikhom ho chunga, ajipa leh ajinu chunga, chuleh upa ho leh tehseho chunga kasun lhah ding ahi.
Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.
12 A-in hou, alou hou chuleh ajinuteu jouse, abon’a melmate khut’a kapih doh ding ahi. Ajeh chu keiman hiche mite chunga hi kakhuttum kalha ding ahi,” tin Pakaiyin aseiye.
Och deras hus skola gå över i främmandes ägo så ock deras åkrar och deras hustrur, ty jag vill uträcka min hand mot landets inbyggare, säger HERREN.
13 Ajeh chu aneopen’a pat alenpen geiyin, amitakip in lamdih louva phatchomna aholtauve. Themgaoho leh thempuho geiyin jou le nal in thil aboltauvin ahi.
Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn,
14 Amahon kamite chunga maha ho chu imalou tah in ajenpih un. Amahon chamna bon umlouva, ima aboi aumpoi, aphasoh keiye, atiuve.
de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: "Allt står väl till, allt står väl till", och dock står icke allt väl till.
15 Amahon kidah um tahtah ho aboldoh tenguleh, jachatna aneilouvu ham? Ajahcha naisaipouve, jum leja helouhel mite ahiuve. Amaho hi alhusa hotoh kijamtha diu ahi. Keiman amaho talen kamatsah tengleh, abonuva kichaihel diu ahi, tin Pakaiyin aseiye.
De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel. Därför skola de falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN,
16 Pakaiyin hitin aseiye, Lamsom dunga dinguvin lang nakimvelu veuvin. Lamlui apha, Pathen lampi chu hol uvin, hichea chun cheuvin. Hiche lampi chu juiyun, Chutileh nalungthim kicholding ahi. Ahivangin nanghon hiche lampi chu juipou vinge, natiuve.
Så sade HERREN: "Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar." Men de svarade: "Vi vilja icke vandra på den."
17 Keiman nachunguva nangahtup diu kakoiyin: Aman najahuva, sumkon gin phaten ngaiyun’ ati. Ahivangin nanghon, ngainahsah in nakoipouve’ ati.
Och när jag då satte väktare över eder och sade: "Akten på basunens ljud", svarade de: "Vi vilja icke akta därpå."
18 Hijeh chun, namtin vaipin hichehi ngaiyun, kamite chunga thil hunglhung ding khu hecheh un.
Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.
19 Leiset pumpin ngaiuvin! Keiman hiche mite chunga manthahna kahinlhut ding ahi. Hiche amaho agitlounau tohga hiding ahi. Ajeh chu amahon kathusei angaipouvin chuleh kathupeh adonpouve.
Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.
20 Sheba gam’a kon chuleh gamla tah tah’a kon’a gimnamtwi tah tah maicham’a nahin lhut u chu, ipia pang ding ham? Pumgo thilto nabolu jong kasan lou ding chuleh kilhaina nabol jouseu jong kalunglhaina ahipoi.
Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
21 Hijeh chun Pakaiyin hitin aseiye, Keiman kamite hi alamlhahna jouseuva kipal lhuhna kakoi ding; Apa leh achate kipallhu khomdiu chuleh hengleh kom, gollepai ho jouse jong thikhom diu ahi.
Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.
22 Hijeh chun Pakaiyin hitin aseiye, Vetan, sahlam gam’a konin melma nasatah ahung konin, Chuleh gamlatah’a konin jong nadoudiu namtin vaipi ahung kitil dohtai.
Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända.
23 Amahon thalpi leh tengcha akichoiyun, amaho chu giloutah leh lungsetna neilouhel ahiuve. Sakol chunga ahung touvun, tampi ahung kitolun, akitol ginu chu twikhanglen kinong gin tobang ahi. Amahon galbol dingdan akisemtoh un, nangma sumang jeng din ahung konuve, vo Jerusalem” ati.
De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Sion.
24 Keihon melmate chung chang thuthang kajatauve. Kichat jeh in thabeiyin kakhutu angoilha jengtai. Dipdam voujang nat in eiphauvin, numei naosonat in aphah bangin kaum gamtauve.
När vi höra ryktet om dem, sjunka våra händer ned, ängslan griper oss, ångest lik en barnaföderskas.
25 Loujaova potdoh dauvin lang, Lampidunga jong vahle hih un! Ajeh chu melmapan chemjam akidop in, munjousea kichat tijat aume.
Gå icke ut på marken, och vandra ej på vägen, ty fienden bär svärd; skräck från alla sidor!
26 Vo kamite, khaodip pon kisil uvin lang, vutlah’a kitangun. Chapa changkhat seh manthahna chunga laina tah’a kap bangin kap un. Ajeh chu hetman louhela misumangpa chu nachunguva hung chuding ahi.
Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt, vältra dig i aska, höj sorgelåt likasom efter ende sonen, och håll bitter dödsklagan; ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.
27 Vo Jeremiah, keiman nangma hi, kamite itobang mong hiuvem, ti hedoh dinga, thih patepna tobanga kasemdoh nahi.
Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.
28 Amaho hi, doumah bol’a lamkai milouchaltah ahiuvin: Chuleh muntin’ah mi seisea vahle ahiuve. Amaho hi, sum-eng lah thih banga tah’a, Chuleh midangho thilphalou bolsah’a makai ahiuve.
De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.
29 Pumlongin, mei chu akijap amleng in; Ahivangin, hichun thih-eh ho chu alhutjal thengsel dehpoi. Ajeh chu agitlounau chu amangthei dehpoi.
Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.
30 Hijeh’a chu, Keiman amaho chu, lahtheilou dangka kati ding ahi. Ajeh chu, keima Pakaiyin amaho chu kapaimang ahitauve, ati.
"Ett silver som må kastas bort", så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.
