Saam 63
1 Judah praezaek ah oh naah, David ih Saam laa. Aw Sithaw, nang loe ka Sithaw ah na oh; nang to kang pakrong han; tui om ai praezaek ah, ka pakhra mah nang hae tui ah anghaeh moe, ka taksa mah nang to poek.
En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.
2 Na thacakhaih hoi na lensawkhaih to hnuk hanah, hmuenciim ah nang kang pakrong moe, kang hnuk boeh.
Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.
3 Nang tahmenhaih loe hinghaih pongah hoih kue baktih toengah, pahni hoiah nang kang pakoeh han.
Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.
4 Ka hing thung tahamhoihaih kang paek han, na hmin hoiah ban ka payangh han.
Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.
5 Tangkhring hoi kathawk moi baktiah, ka hinghaih mah zok amhah tih, ka pahni mah anghoehaih laa to sah ueloe, ka pakha mah nang to pakoeh tih.
Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.
6 Ka iihkhun hoi nang to kang panoek poe moe, aqum puek nang to kang poek han.
När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.
7 Nang loe kai bomkung ah na oh pongah, na pakhraeh tahlip ah kang hoe han.
Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.
8 Ka hinghaih loe nang khaeah ni amha, na bantang ban hoiah nang patawnh.
Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
9 Ka pakhra paro han pakrong kaminawk loe, longkhaw thungah caeh o tih.
Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.
10 Nihcae loe sumsen hoi amtimh o ueloe, tasuinawk ih rawkcak ah angcoeng o tih.
De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.
11 Toe siangpahrang loe Sithaw ah anghoe tih; anih hoi lokkamhaih sah kaminawk loe lensawk o tih; toe amsawnlok thui kaminawk ih pakha loe tamuep pae khoep tih.
Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.
