المَزامِير 115

١ 1 لَا تُمَجِّدْنَا يَا رَبُّ، بَلْ مَجِّدِ اسْمَكَ، مِنْ أَجْلِ رَحْمَتِكَ وَحَقِّكَ.

Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

٢ 2 لِمَاذَا تَسْأَلُنَا الأُمَمُ: أَيْنَ هُوَ إِلَهُكُمْ؟

Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

٣ 3 إِنَّ إِلَهَنَا فِي السَّمَاوَاتِ. كُلَّ مَا شَاءَ صَنَعَ.

Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

٤ 4 أَمَّا أَوْثَانُهُمْ فَهِيَ فِضَّةٌ وَذَهَبٌ مِنْ صُنْعِ أَيْدِي الْبَشَرِ.

Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

٥ 5 لَهَا أَفْوَاهٌ لَكِنَّهَا لَا تَنْطِقُ. لَهَا عُيُونٌ وَلَكِنَّهَا لَا تُبْصِرُ.

De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

٦ 6 وَآذَانٌ لَكِنَّهَا لَا تَسْمَعُ. وَأُنُوفٌ لَكِنَّهَا لَا تَشُمُّ.

De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

٧ 7 لَهَا أَيْدٍ لَكِنَّهَا لَا تَلْمَسُ. وَأَرْجُلٌ لَكِنَّهَا لَا تَمْشِي، وَلَا تُصْدِرُ مِنْ حَنَاجِرِهَا صَوْتاً.

De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

٨ 8 مِثْلَهَا يَصِيرُ صَانِعُوهَا وَكُلُّ مَنْ يَتَوَكَّلُ عَلَيْهَا.

De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

٩ 9 اتَّكِلُوا عَلَى الرَّبِّ يَا بَنِي إِسْرَائِيلَ، هُوَ عَوْنُكُمْ وَتُرْسُكُمْ.

Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

١٠ 10 اتَّكِلُوا عَلَى الرَّبِّ يَا بَيْتَ هَارُونَ: هُوَ عَوْنُكُمْ وَتُرْسُكُمْ.

Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

١١ 11 اتَّكِلُوا عَلَى الرَّبِّ يَا خَائِفِي الرَّبِّ: هُوَ عَوْنُكُمْ وَتُرْسُكُمْ.

De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.

١٢ 12 الرَّبُّ ذَكَرَنَا وَيُبَارِكُنَا. يُبَارِكُ شَعْبَ إِسْرَائِيلَ، يُبَارِكُ الرَّبُّ آلَ هَارُونَ.

Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

١٣ 13 يُبَارِكُ كُلَّ مَنْ يَتَّقِيهِ، صِغَارَهُمْ وَكِبَارَهُمْ.

Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.

١٤ 14 لِيَزِدِ الرَّبُّ بَرَكَتَهُ عَلَيْكُمْ وَعَلَى أَوْلادِكُمْ.

Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

١٥ 15 لِيُبَارِكْكُمُ الرَّبُّ، خَالِقُ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ.

I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

١٦ 16 السَّمَاوَاتُ لِلرَّبِّ وَحْدَهُ، أَمَّا الأَرْضُ فَوَهَبَهَا لِبَنِي آدَمَ.

Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

١٧ 17 لَا يُسَبِّحُ الأَمْوَاتُ الرَّبَّ، وَلَا الهَاجِعُونَ فِي الْقُبُورِ.

De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

١٨ 18 أَمَّا نَحْنُ فَنُبَارِكُ الرَّبَّ مِنَ الآنَ وَإِلَى الدَّهْرِ. هَلِّلُويَا.

Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.